- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
165

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Snart stod släden vid prestgårdstrappan. Max
hoppade och skällde till höger och venster: ljus skymtade
hastigt förbi de närmaste fönstren och kastade ett sken
ut öfver snön, de resande vältrade sig ur slädfällen
och skyndade, så fort de tunga reskläderna tilläto, upp
mot förstugudörren, som i detsamma öppnades och släppte
ut en ström af ljus. En landtlig tärna kilade ut förbi
dem för att ta in sakerna, och i den öppna dörren stodo
med schalar kastade öfver sig en högrest gammal dam
och ett yngre fruntimmer, hvardera hållande i handen
ett flämtande ljus, som de lyftade högt upp, under det
de sträckte hufvudet framåt för att se de ankommande.

“Det är Sten och Per,“ ropade det yngre
fruntimret lifligt.

Nu följde glada helsningar i hastiga tempon:
“Goddag, moster Maja!“ — “Goddag mamma!“ — “Goddag
Elsa!“ — “Välkomna, mina kära gossar!“ —
“Välkommen Sten!“ — “Välkommen Per!“ — ljöd det i
det hj er t ligas te virrvarr; och notarien och magistern
insvepte de båda fruntimmerna i väldiga pelsfamntag,
så att ljusstakarne kommo i häftig rörelse och stearinen
stänkte obehindradt omkring på pelsar och klädningar;
men det tänkte man ej på i detta ögonblick: det märktes
först dagen derpå.

De båda damerna, som så hjertligt helsades af de
resande voro prostens syster fru Maja Norberg, mor
till notarien, och hennes dotter mamsell Elsa Norberg,
båda sedan några år boende hos prosten, som var
enk-ling och barnlös.

Nu hördes ett tungt trampande i trappan från öfre
våningen. Det var prosten sjelf, som i väldiga satser,
klifvande öfver hvart annat steg, skyndade ned med
hjertat fullt för att välkomna sina systersöner. Han
tog dem kraftigt i famn den ene efter den andre och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free