Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i början någon svårighet med borgesmän. Den
vänlige prosten X. i —fors erbjöd sig genast; men
en rik slägting i Wermland — ni gissar hvem —
som han hoppades få till den andra borgesmannen,
nekade sin hjelp. Då vände sig den trogne
vännen prosten X. i hemlighet till brukspatron U. på
Uggleholm och denna svarade genast: “Ar det åt
prosten W., så går jag gerna i borgen, om det vore
för tre gånger den summan!“ Tårarne kommo er
morbror i ögonen, när han fick höra den gamle
hedersmannens vänliga svar. Pengame voro snart här, och
att han nu väl behöfde dem, så väl till
byggnadsreparationer som till föda öfver vintern både åt folk och
boskap här hemma, inser ni väl; men dock har han äfven —
och detta är han nu så glad öfver — kunnat samtidigt
mätta de fattige som dagligen kommit till hans kök;
och detta kommer nog att fortfara hela vintern. Redan
kokas här mat hvarje dag i en extra gryta. Det är
simpel kost, som bjudes, förstås: välling, ärter, soppa
med sofvel o. d. — men ingen har gått hungrande
härifrån. Och bröd, bröd delas ut så länge det fins en
kaka i huset; och vi ha bakat mycket, mycket till julen.
Sjelf har han tittat ned i köket ibland, och det har då
rört mig att se, hur dessa bleka aftärda ansigten strålat
upp redan vid hans inträde och hans vänliga “god da’,
go vänner“; och sedan hur han gått fram och frågat
någon fattig mor “hur många barn har ni hemma?“ och
så sjelf gifvit henne lika många kakor att medtagas hem;
och så hur han talat tröstande och uppmuntrande ord
till den ena och den andra, helst hemtade från den
säkra källa, der han sjelf funnit tröst i noden, såsom
om “den börda Gud lägger på men hjelper att draga“,
“om åkallandet i nödens tid“ o. s. v. Och aldrig^gick
han förbi ett barn utan att klappa det på hufvudet eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
