- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
178

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genera dem i prestgården, der han ej var välkommen“.
Emellertid blef tiden honom för lång och gästgifvarens
ständiga sällskap ej fullt tillfyllestgörande, hvårföre han
en vacker dag skref ett bref till prosten, innehållande,
jemte en kort förklaring öfver det grannlaga i hans
handlingssätt, följande rader: “och som det nu börjar
bli förbistradt långsamt här på Mellerud tillsammans
med gästgifvaren, får jag härmed vänligen anhålla, att
du skickar mig någon underhållande lektyr for de
återstående dagarne.“ Brefvet, som ankommit på qvällen
tredje dagen före jul, hade väckt allmän munterhet, sade
moster Maja. Prosten hade skrattande tillsagt drängen
Nils, som just var i köket, att genast följande morgon
fara och hemta patron Wågman, och nu var han här

— men ville ej höra talas om Mellerud.

Magistern och notarien voro mycket roade af
historien, och när nu farbror Sven kom in, kunde de ej låta
bli att häntyda på Mellerud och “lektyren“. Detta
besvarades i början med ett buttert “Har nu moster Maja
sqvallrat igen?“ men snart narrade de honom sjelf att
skratta åt alltihop, och sedan var han i briljant lynne
hela qvällen.

Prosten hade emellertid efter mötet med farbror
Sven återigen gått upp på sitt arbetsrum. Klockan var
nu sju och sedan ungefar en half timme förgått under
angenämt samtal, och många historier af farbror Sven,
hörde man åter prostens steg i trappan — en och annan
gammal prestgårdstrappa knarrar rätt dugtigt och den
på B. icke minst — och denna gången tycktes hans
steg mera brådskande än förut; och när nu alla lyssnade
förnams samtidigt ett lifligt pinglande af bjellror, såsom
af flera slädar; och det blef allmän uppståndelse igen.

“Nu äro de andra här allesamman,“ ropade Olof,
och alla skyndade att lemna farbror Sven midt i en af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free