Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Julaftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var denna halfdrömmande morgonstämning, som
afbröts genom prostens inträde och kraftiga "go’ morron",
— och det blef nu mer eller mindre märkbara
lifsytt-ringar i alla sängar. Prosten stötte eldgaffeln i
brasorna, så att de flammade lustigt upp, strök vidare eld
på en tändsticka och tände ett ljus i hvardera rummet
för att ytterligare sätta lif i spelet, och skulle just
af-lägsna sig igen, då han tillropades af doktorn:
“Nej, kom nu, morbror, och slå sig ner en stund
hos oss! Morbror har väl som vanligt varit uppe se’n
klockan fyra och läst och skrifvit, och då kan han
be-höfva hvila sig och språka en smula nu."
"Ah! i dag har jag sofvit ut till klockan fem, jag
kom sent i säng — men nog kan jag sällskapa en liten
stund med er i alla fall, tills ni blir bättre momade,“
och dermed vände prosten leende tillbaka och satte sig
på sängkanten hos doktorn.
Så var det alla jular: när prosten kom ner i
flygeln, så hade han "råkat i ett humlebo", han blef alltid
qvarhållen; och gamla minnen från hem och skola och
gamla historier dukades upp, och äfven åtskilliga nya;
och det var en glädje, när man kunde få honom att
med ett godmodigt leende lyssna, ja, kanske sjelf
berätta något.
Så äfven nu. Prosten hade icke setat länge förrän
man var i full fart med hågkomster och historier, och
än från en säng, än från en annan ljödo i allt lifligare
följd dessa "mins ni", mins ni", hvarmed de flesta
historier började; den ena framkallade den andra, och
hjertliga skratt eller en allvarlig tystnad följde efter
omständigheterna på hvar och en.
Andtligen såg prosten på sin klocka och reste sig
hastigt.
"Nej! hon är nu snart half nio," sade han, "skynda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
