Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Julaftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och trädgrupper, låg hvit och glänsande så långt ögat
kunde se, med små gårdar här och der, från hvilka
röken i blågrå solbelysta molnpelare steg rakt upp mot
den klara himlen; och de enda ljud som hördes vidt
omkring var den bortdöende klangen af bjellror långt
bort på slätten, och ett enstaka hundskall från en
af-lägsen gård. Vid horizonten i norr sken skogskanten
som af guld, och i förgrunden framtrollade det
nyvaknade solljuset tusentals glittrande diamanter på de snöiga
träden kring kyrkan och i den lilla trädgården, ja, på
sjelfva marken. Äfven snön på kyrkotaket glänste i
ett lätt rosenskimmer och hela det gamla ärevördiga
templet, vackert i sin landtliga enkelhet och, vi ville
tillägga, enslighet, stod med tornspira och allt liksom i
ett förklaradt ljus bland de nakna gamla träden.
Vackrare kunde ej det jordiska ljuset, det som solen skänker
vår jord, fira sin återkomst och tillväxt midt i den mörka
vintertiden, och vackrare kunde ej det himmelska ljusets
fest, den signade julen, i denna lilla undangömda vrå
af verlden helsas af himmel och jord.
Magistern och grosshandlarn stodo för ett
ögonblick försänkta i stum betraktelse: det var som om hela
naturen hade tillropat dem “god jul!“ “god jul!“. •
Och “god jul!“ qvittrade också de små sparfvarne,
som just nu med lif och lust spisade sin julfrukost i
en sädeskärfve, hvilken var fästad på en hög stång nära
gafveln af flygelbyggnaden. Olof stod på ett litet
af-stånd derifrån, gömd bland äppleträden, för att se hur
de kalasade. Stången med kärfven hade tydligen varit
hans morgonarbete.
De skulle just tillropa honom, då de hörde en klar
qvinnoröst helsa dem från stora trappan:
“Godmorgon Petter, godmorgon Per! stå inte och
förkyl er derute på gården. Kom in, kom in!
Frukosten står redan på bordet.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
