- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
196

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Julaftonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Men hvarför få vi inte på äkta gammalt julvis
doppa i köket ?“

“Det har sina särskilda orsaker denna gång,“
svarade moster Maja, “och är du nyfiken så kan du få
titta dit ut med mig, då förstår du genast, hur saken
hänger ihop.“

Magistern, farbror Sven och äfven några af de andra
följde nu med moster Maja, och en enda blick i
köksdörren var nog att lemna dem ett tillfredsställande svar
på magisterns fråga. Köket var nemligen redan
upptaget af andra gäster, fattigt klädda, hungrande julgäster,
som under denna nödens tid tycktes ha kommit in från
“vägar och stigar“, och som nu sutto i allsköns ro och
åto af hjertans lust.

Moster Maja och herrarne återvände tysta till salen

— och till och med farbror Sven såg mera tankfull ut
än vanligt och kunde ej på en god stund komma sig
för att säga något lustigt, och när han slutligen yttrade
sig, så sade han blott följande, hvarvid hans röst midt
under försöket att låta munter darrade af rörelse:

“Den Petrus!“ — han kallade alltid sin svåger
med dopnamnet Petrus — “den Petrus, jag tror han
predikar ännu bättre i köket än i kyrkan. “

Sanningen att säga var prosten, oaktadt torparen
Lars’ gynnsamma omdöme, ingen framstående predikant.
Han var en varmt troende man och en sann evangelii
förkunnare och predikade verkligen, för att citera Lars
“Guss’ ol å dä riktilt ändå“, men hans predikogåfvor
voro små och utan all omedelbarhet och originalitet, och
hans föredrag besväradt af en viss enformigt sjungande
deklamation med underliga höjningar och sänkningar i
rösten, utan verkligt sammanhang med innehållet —
ett sätt att föredraga, som förr i verlden var
måhända ännu vanligare bland våra prester än nu för tiden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free