Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Julaftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamla vaxstapeln m. m. Hur litet tänkte de nu,
när de nu mellan rökblossen i all maklighet kastade
blicken på dessa småsaker, att de skulle föga mer än
ett år derefter under tårar dela dem mellan sig som
dyrbara reliker.
“Morbror har sina gamla vänner qvar på väggarne
och sina gamla böcker i bokskåpet," anmärkte magistern,
"allt är sig likt, som det varit i många år."
"Ja, jag tycker om det gamla," svarade prosten,
"mitt rum följer liksom jag sjelf föga med tiden. Den
nya tiden förstår jag mig ej mycket på. Det är er sak."
"Det är mycket gammalt, som är godt," menade
häradshöfdingen.
“Såsom t. ex. den här gamla boken," sade prosten
och lade sin hand på bibeln; "det vore sannerligen..."
Han tystnade tvärt. Det var ej hans vana att i
samtal med systersönerna, sedan de nu blifvit män, ge
sig in på religiösa frågor, såvida han icke tillspordes;
och religiösa dispyter hatade han såsom ofruktbara.
Utom på sin predikstol predikade han blott i lif och
föredöme; om han ock städse och med hela sitt hjerta var
färdig att gifva tröst eller förmaning åt hvar och en
som enskildt vände sig till honom, ja, äfven någon gång
oombedd kunde säga ett litet ord ur den der gamla
boken, när han kände sig viss, att det kom i rättan tid.
Bekant var äfven, att, der han fann uppenbara laster
inom församlingen, der grep han alltid in med kraft.
Samtalet fördes nu på andra ämnen, och apropos
Tegnérs porträtt, som doktorn tog i närmare betraktande
fick prosten tillfälle att i lifliga färger och med
ungdomlig värme berätta, huru han som student i Lund
sett Tegnér bekransa Öhlenschläger vid promotionsfesten
1829. Det var ej första gången hans åhörare hörde
honom berätta detta gamla skimrande studentminne, men
de lyssnade äfven nu med intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
