Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Julaftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mer hann inte farbror Sven säga, förrän Olof ropade
utifrån salen:
“Han kommer! Jag hör bjellror.“
“Skada på historien,“ sade notarien skrattande,
“men från ett julkalas for trettifem år sedan, med två
sådana gökar i släden som farbror Sven och löjtnant
Brusensköld, det är nästan nog att ge en en liten aning
om utgången — äfven utan snöyra.“
“Åh hut, pojke!“ #sade farbror Sven, nu i det
briljantaste lynne igen.
I nästa ögonblick stod prosten inne i salen, och
glada helsningar vexlades — men han var icke ensam,
han hade två små varelser med sig, som voro så
insvepta i gamla skynken och schalar, och så snöiga, att
man i förstone ej rätt såg, hvad det var för småfolk.
“Se här,“ sade prosten gladt, stampande och
slående af sig resten af snön, “här har ni två små pojkar,
som vilja vara med kring julgranen i qväll. Hjelp dem
af med schalarna, Elsa, — jag kommer strax ned;“ och
dermed skyndade prosten upp på sitt rum.
“Hvarifrån ä’ ni små barn?“ sade moster Maja
vänligt, under det hon hjelpte till med schalarne.
“Från Åstorp,“ svarade den störste, som tycktes
vara omkring nio år.
“Hva’ heter mor?“
“Inga.“
“Jag förstår,“ sade nu moster Maja halfhögt till de
kringstående. “Det är just likt honom. Mormodern
håller på att dö och modern sitter vid sjukbädden; det
var dystert for de här små hemma i stugan på julafton.
Han har tagit dem med sig.“
“Ar mor ensam hemma hos mormor?“ fortsatte
moster Maja.
“Nej! gamla Kari ä’ hos henne. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
