Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Julaftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man skulle slå sig ner. Stolar lyftades under buller
fram från alla håll. Alla visste hvad det var fråga om.
Julklapparne skulle utdelas. Kring det stora bordet
fingo endast herrskapet rum med prosten och farbror
Sven tronande vid ena ändan och moster Maja vid den
andra. Tjename höllo sig i den yttre periferien, dels
sittande eller stående dels, på rörlig fot mellan förmaket
och köket, der under tiden qvällsvarden skulle tillrustas.
Man hade satt sig — en paus inträdde — inga
julklappar hördes till. Då öppnades plötsligt på vid gafvel
dörren till moster Majas rum, och en förfarlig
uppenbarelse i vargskinnspels och hom och utan synligt ansigte
inträdde, kånkande på en stor korg fylld med paketer,
hvilken stäldes ned vid farbror Svens sida. Det
vidunderliga odjuret, under hvars tjocka pels man snart såg
ladugårdspigans röda anlete framskymta, skulle
naturligtvis föreställa julbocken; och det var väl, att de små
barnen nu efter undfangen välfägnad dragit sig undan
till köket, der de hamnat under Lisas beskydd; annars
hade de säkert blifvit mäkta förfärade. Herrarne åter
skrattade hjertligt vid återseendet af denna sin ungdoms
förfaran och glädje, och moster Maja sade leende: idet
hon nickade åt söner och systersöner,
“Alldeles som i Åmål i verlden: jag tänkte det
skulle roa er, att återse en gammal bekant."
Julbocken sade sjelf ingenting, snöt sig blott och
torkade svetten under pelsen och försvann pustande
samma väg den kommit.
Nu började farbror Sven taga upp julklapparne ur
korgen och med högtidlig och ljudelig stämma läsa upp
utanskrifterna, och häri hade han genom mångårig
öf-ning blifvit en verklig mästare, n. b. icke just i
innanläsning, ty han läste aldrig rätt innantill mer är på sin
höjd sjelfva namnet, utan hans mästerskap bestod i att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
