- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
213

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Julaftonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

priset bland alla, om ock Olof, som fått ett cigarrfodral
utan att vara rökare, fann sig föranlåten att tillbyta sig
af grosshandlarn, som hade helskägg, den fina
engelska rak tvål denne hade fått.

Farbror Svens värf led emot slutet. Den sista
julklappen togs upp, den var till Elsa och hade formen
af ett hoprulladt papper. Farbror Sven tycktes vara
säker om innehållet, ty han rimmade genast.

»1 qväll skall lilla Elsa spela detta stycke,

Ty det är just i gamle farbrors tycke.»

Det befanns också vara ett musikstycke, och på
farbror Svens leende och låtsadt förlägna min och Elsas
tacksamma nick kunde man ock se, att det var från
honom sjelf. Speladt blef det också genast, så snart
allt julklappspapperet blifvit bortburet och bordet
ut-flyttadt — det var en komposition kallad: "En
vansinnigs sista musikaliska tanke", å "1 rdr bco" — nej,
vi misstaga oss, å 50 öre; men farbror Sven tycktes
värdera den vida högre, att döma af det drömmande
uttryck, hvarmed han åhörde den.

"Lutfisken och gröten står på bordet," anmälde
moster Maja omedelbart efter styckets slut, och dermed
kom julaftonens sista afdelning, men, som den är
ungefär densamma Öfverallt, kunna vi redan anse den
berättad genom moster Majas tillkännagifvande. Dock bör
kanske ej glömmas, att i gröten var enligt gammal sed
af moster Maja gömd en böna: och den som finge den,
skulle först bli gift. Till farbror Svens stora nöje och
Elsas stora förlägenhet var det hon, som fick den,
hvilket upptäcktes just i det ögonblick hon ville gömma
den bredvid tallriken. Att bönan var sannspådd, har
redan i det föregående antydts.

I köket åts under tiden en riklig julmåltid, i
hvilken så väl de små barnen från Åstorp som andra
tillfälliga gäster deltogo; och på det stora bordet, som var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free