Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Hugo Raab, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola motsvara sin uppgift. Stillastående på en förut
godkänd ståndpunkt under det andra gå framåt, är
tillbakagång. Mod ger ej mera samma resultat som i äldre
tider. Militärisk duglighet innebär nu vida mer än att
ej sky döden. Sverige har allt för heliga pligter mot
sig sjelf, för att nöja sig med åskådarens roll, sedan
Krimfälttågets strider väckt andra länder till ökadt
arbete för sitt försvar.
Kritik öfver svenska härens organisation, öfningar,
uniform och beväpning afslutar den lilla lifliga
broschyren, som troligen icke funnit många läsare, men faste
vederbörandes uppmärksamhet på landsorts-löjtnanten
med den fullständiga preussiska officersbildningen.
Kron-prinsen-regentens förste krigsminister — sedan den
“fäderneärfde“ afgått — J. M. Björnstierna, var icke
obenägen att låta både kommandoexpedition och
generalstab draga nytta af hans erfarenhet och hans
arbetshåg, så mycket kärkomnare, som ännu vid denna tid
kunskap och arbete icke alltid ansågos nödvändiga för en
“brilliante militärisk carriére.“ Ton och anda inom
of-ficerskretsarne hade ännu icke fullt frigjort sig från
öfver-mod och Härd. Ett godt föredöme kunde Kaab gifva.
I generalstaben och landtförsvarsexpeditionen
arbetade han, i krigsvetenskapsakademiens tidskrift beskref
han fälttåget i Italien 1859, i striden om Stockholms
belastande tog han del (1860) med en broschyr hyllande
centralförsvaret, vid öfningsläger och i fjerde
militärdistriktets stab tjenstgjorde han från 1861. 1862 utnämnd
till förste löjtnant beordrades han att följa andra
preussiska armékårens generalstabsöfningar. 1863 uppträdde
han på riddarhuset. Skarpskytterörelsen ville han
tillgodogöra for landtstormens stam och reservbefal, men
icke beröfva den årliga beväringsexercisen dess bästa
element genom skarpskyttars befrielse från deltagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
