Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Robert Lagerborg, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvara Estland mot engelsmännen. Sjelfva den gamla
Narvafästningen reparerades och Lagerborg fick
exercera sin trupp på "Narvas hed", der hans farfars farfar
varit med bland kung Karls bussar.
Den ståtlige fänriken kunde snart återvända från
de tröttande marscherna med skiftande mål till den
ryska hufvudstaden, der hans språkkunnighet gjorde sitt
till att bereda honom sociala framgångar. Militärisk
duglighet spårade förmän mycket snart hos den
förträfflige unge mannen. Han blef underlöjtnant 1855,
löjtnant vid Lifgardets finska skarpskyttebataljön 1856, fick
Stanislai-ordens riddarkors 1857, blef stabskapten 1860.
Vackrare "carriére" kunde man knapt begära — i
fredstid. Erån Petersburg hade han med den värfvade
finska bataljonen fått återvända till Helsingfors och någon
tid af 1859 varit kommenderad som lärare vid en
rekrytskola i Tavastehus.
Men tiderna i Einland begynte ändra sig. Det gick
en frisk vind genom ungdomen. Den dystra period,
hvilken Snellman åratal efteråt karakteriserade som
byråkratiens, tycktes icke ega lång framtid, om ock den
spände sina krafter till det yttersta och från topp till
tå svepte in sig i "konsiderationer". Ord om Einlands
statsrättsliga ställning, om grundlag — om riksdag,
begynte gå från mun till mun, och så stark vardt innan
kort denna nya strömning, att palliativet af ett
"stän-derutskott" och visdomsråden att "vara nöjd med något"
öfverspolades af yrkandet på grundlagsenligt
tillvägagå-ende, på laglig samverkan mellan monark och folk.
I flera år hade Lagerborg deltagit i de ungas
sam-qväm, i hvilka fosterlandets konstitutionela utveckling
vann sina fanbärare — en gång kallade "de blodlöse",
emedan deras blod ej ifrigast svallade för nyskapandet
af en finsk kultur. Tvärt om ville de, just för att i
Svea, 1883. 8*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
