Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Robert Lagerborg, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägs Lagerborg främst. Men i endrägt fördes stora och
vigtiga ändringar fram.
Tryckfrihet, om ock begränsad genom sträng lag,
var ett af landets önskningsmål. En petition om
censurens afskaffande föranledde, innan den ens hunnit afgå,
kejserlig proposition om tryckfrihetslag, hvilken
oförändrad antogs. Men denna lag skulle betraktas som ett
försök, skulle blott räcka till nästa landtdags slut och
icke innebära, att monarken framgent ville låta folkets
representanter få ett ord med i laget då det gällde
pressförhållanden i landet. När nästa landtdag kommit,
1867, hade man å högsta ort funnit den stränga lagen
för mycket lagbunden. Ett nytt förslag lemnades till
ständernas diskussion, utan att vara i senaten förut
be-handladt, i vigtiga fall brytande med finsk
rättegångsordning och rättssed. Manligt kämpade Lagerborg mot
detta förslag, trots den befarade följden, att kejsaren
skulle återställa det administrativa godtycket om icke
lagförslaget antogs. Snellman yrkade underkastelse.
Nej, sade Lagerborg, skulle förslaget godkännas vore
pressen nödsakad att göra sig sjelf stum, och, märken
väl, denna stumhet vore legaliserad af folkets representantetM ...
Må Snellman icke förvåna sig, fortsätter han, att de
som i dag äro den periodiska pressens representanter,
trogna gamla anor, stå och försvara denna frihet äfven
mot honom sjelf... Man säger att ingen domares
samvete vore i stånd att tillämpa dessa bestämningar —
kunna då vi, nationens representanter, anse vårt
samvete så ringa värdt, att vi ville påtvinga domaren en
omöjlig lag? ... Inga konsiderationer i verlden kunna
förmå mig att vika från hvad jag lärt mig sätta högst
i lifvet, och dit räknar jag våra gamla lagprinciper.
Bet vore en olyckans dag, den, då konsiderationema
ville föra oss in på en annan bana. Jag väljer då heldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
