Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En matgumma. Minnen från skånska slättbygden af Henrik Wranér. Med 2:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Var så god!“ hviskade hon, sedan jag slutat psalmen.
Jag reste mig för att gå in i kammaren, der ett
dukadt bord vinkade mig.
“Ingeborg, du! Har inte såsen blifvit svedd? Jag
tycker det käns så. Ja, håll nu till godo!“ sade hon
till mig. “Töserna äro ju rätt dugtiga i köket, det vore
inte rätt att klaga på dem, och när de fått vara med
några år, så bli de nog bra; men si, såserna äro inte
småsaker, ska jag säga. Här äro många, som ha lagat
mat i femtio år, men deras sås vill jag inte ge en
tiggare. Var så god och håll till godo!“
Sedan jag slutat min måltid, satt jag ännu en
stund och talade med gumman. När jag så skulle gå,
sade hon:
“Och så ska han lofva mig en sak: om han kan
komma ifrån, så kom hit till begrafningen, när jag har
slutat. Han har kommit och sett om mig så ofta och
varit så vänlig och snäll alltid, och hans mor och jag
ha varit så goda vänner — hon kunde gerna ha kommit
hit lite oftare och fått en bit till de små: här har ju
alltid varit godt om det emot som hos Er!“
“Ja, kan jag, så–“
“Det var snällt! Han ska inte behöfva gå hungrig
hem, för jag har befallt, att det ska bli ett ordentligt
gille — det har här alltid varit här i huset. Och helsa
så hem till mor; hon har lofvat att ha tillsyn öfver
alltsammans den dagen — hon har tanken med sig
och är dugtig — här är inte qvinna i två socknar, som
kan laga kalkonsås bättre än hon. Och kalkonstek
skola de ha: gåsstek och höns är så vanligt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
