Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fairbrook’s krögare. Berättelse af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fairbrook’s krögare.
Vlh om Millner hade varit en ärans man. Men nu var
" han död, och i dag skulle de följa honom till hans
sista nattherberge, grafkapellet, der hans kista skulle
stå till Sjelfva begrafningsdagen.
Tom Millner var Fairbrooks första krögare, och han
kom dit samtidigt med de första jernvägsarbetarne, då
Fairbrook endast låg i sin linda. Han kom dit på sina
egna ben och med en kagge bränvin på ryggen i en
blaggarnspåse. Då var Tom nyss fylda tjugutre år.
Till den dagen hade han endast varit stalldräng på en
krog, men han hade “geni“.
Sin utskänkningslokal hade han i en af de sämsta
stugorna, som han fick hyra för nästan ingenting, men
den stugan blef eftersökt som den elegantaste salong;
mången blef varm om hjertat bara vid att tänka på
den stugan.
Och Fairbrook växte till, tog sig upp från en liten
håla af en jernvägsstation till en stor och blomstrande
köping med handel och näringar. Tom Millners lokal
växte också. Den var så att säga Fairbrooks hjerta,
medelpunkten för dess hela lif; den sög till sig från alla
håll som genom ett fint förgrenadt ådernät, och från den
strömmade värme och lif åter ut i rika flöden; genom
den omsattes allt, reglerades allt. Den tömdes och fyldes
med regelbundna slag, fyldes på eftermiddagen och
tömdes på natten, när väktaren tutade tolf.
När Fairbrook vuxit till köping, hade Toms hus
vuxit till ett ståtligt hotell. Alltid jemna steg och Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
