Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fairbrook’s krögare. Berättelse af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Millner var Pairbrooks rikaste man. Men ingen
missunnade honom det.
Så långt en Fairbrookspojke kunde minnas
tillbaka, hade hans ifrigaste åtrå varit att hinna den
ålder, då han kunde anses värdig att träda in öfver
pappa Millners tröskel. Det sjuttonde året var det
vanligaste för rikt folks söner. De fattiges kunde få vänta
mycket längre, ja ända tills de af egen arbetsförtjenst
kunde lägga af till en halfva öl. Men en högtidsstund
var det dock för alla att första gången stiga in om dessa
massiva dörrar och gå fram till den långa disken för
att göra sin reqvisition. Och alla hade de denna nervöst
bekymmerslösa min, som ville inbilla folk att de gjort
detta hundra gånger förut. Och alla rönte de samma
vänliga emottagande af detta stora, varma hjerta.
På detta sätt var det Tom Millner blifvit ett slags
patriark i Fairbrook, älskad af alla utom af gifta
qvin-nor. Kanhända hans egen dock var ett undantag, ty
han var en god make och en god far. Hvar gång han
var full — och det var han en gång på för- och en
gång på eftermiddagen — svor han på att hans fru var
den finaste frun i hela Fairbrook och att han sjelf dragit
upp henne från simpel värdshuspiga, och hvad barnen
beträffar, kunde han aldrig se dem utan att af gammal
vana sticka handen i högra byxfickan, der slantarne lågo.
Tom var en vänsäll man, som gerna bjöd, —
åtminstone de första glasen. Han var också af hållen som få.
Mången hustru hade för hans skull fält tårar som af
den bittraste svartsjuka, ty med en slug liten blinkning
af sitt ena öga kunde han förmå mycket mer än hon
med alla sina böner.
Tom Millner var tryggare i sin ställning än någon
monark på jorden. Men hur afhållen han var hade han
dock sina afundsmän. Och många af dessa skrattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
