- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
32

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fantasmer ur verkligheten af Viktor Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fantasmer ur verkligheten.




Sträfpelarnes och fialernas skuggor tecknade sig mot
fullmånens svala ljus på domkyrkans murar. Här
och där glimmade hvitblå återsken från höga
spetsbågefönsters svarta ytor och från rutor dolda i skymningen
bakom fasadgalleriets kolonner. Portalens ena vägg stod
i mörker; mot dess andra sken månen snedt in och
belyste dess rader af rundstafsknippen och helgon med
himmeldrömmande stenansikten under stenbaldakiner. En af
de massiva dörrarna stod på glänt.

Det var en känsla af oro som manade mig in i
helgedomen. Jag hade fram emot aftonen anländt till staden
och börjat upptäcktsfärder i dess labyrint af slingrande
gator, hvars byggnader med sina framskjutande våningar
på snidade bjälkkonsoller och sina spirkrönta karnapper
gåfvo skäl för resehandbokens försäkran, att man här kunde
lätt förflytta sig århundraden tillbaka. Men underligt var,
att allt efter som det led inpå kvällen, antogo människorna
mer och mer sin stads fornartade prägel. Allt oftare
ansikten, som påminde om uttrycket i så många porträtter
från 1500-talet: »Var på din vakt! Det gäller lifvet.»
Som om jag bläddrat baklänges i en klädselhistoria,
skiftade dräkterna så småningom in i samma århundrade. När
månen blänkte öfver taken, var förvandlingen fullständig.

Att gissa på en karneval, en allmän kostymfest var
omöjligt. Alla gingo tysta. På hvarje panna, kring hvarje
mun dystert allvar. Jag mötte nu endast männer.
Jordvåningarnas fönsterluckor voro tillskrufvade eller
tillskrufvades. Portar låstes, slagbommar skramlade. Högt uppe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free