- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
33

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fantasmer ur verkligheten af Viktor Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på gaflarna stod här och där ett fönster öppet. Jag
minnes från ett af dem ett klart belyst vackert kvinnoanlete,
som ängsligt spejade ned utefter gatan.

Denna var i mynningen till rådhustorget spärrad med
järnkedjor. Där stod en flock väpnade borgare. Det var
som om ingen sett mig; jag fick oanhållen lämna hindren
bakom mig. »Gud med oss» var allt jag hörde, likt en
lösen’ hviskad man till man.

Äfven vid domkyrkotorget voro gatmynningarna
spärrade med kedjor och vapen. Där hörde jag ropet »Jesus
Maria».

* *

Nu var jag inne i domen. Midtelskeppet stod
framför mig med hvitskimrande rutade strimmor utefter golfvet
mellan pelarnes slagskuggor; med gördlade hvalf, som
spände sig upp genom skymning in i mörker; och med
ett kor i matt silfverljus.

Jag hörde i början ingenting annat än mina steg.
Därefter — när jag stannade ett ögonblick, såsom jag väl
vid hvart tredje steg gjorde — något af detta obeskrifliga,
outsägliga, som man förnimmer i vidsträckta,
människo-tomma, af skönhetslängtan och andlig trånad skapade
helgedomar, något som på obestämbart sätt förenar suck,
hviskning, prassel och upphör just då man vill aflyssna det
dess ljud värde.

Därefter, när jag hunnit fram under korshvalfvet,
hviskningar, tydligen från människoläppar, ur korets vänster
och ur dess höger. Där skymtade i ljusdunklet knäböjande
skepnader, en på hvardera sidan altaret.

Hade de kommit i sällskap för gemensam andakt?
Jag tror det icke. Jag fick det intryck, att de just nu
upptäckt hvarandra. De tystnade skiftesvis, som för att
lyssna den ene till den andre. Och ömsesidigt lifvade, eldade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free