Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs ord till Björneborgarnes marsch af Zach. Topelius. Med en afbildning i färgtryck af Alb. Edelfelts tafla: Björneborgarnes marsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1808, det fanns tappre krigare, som man kunde akta och
ära, men icke tillbedja. De voro människor, liksom vi,
och hade sina svagheter, liksom vi. Den, som hört Döbeln
svära (han kunde det, han!), hört Adlercreutz ryta vid
mönstringen, sett KulnefF vid bålen — och min mor var,
sjuttonårig, med på en af de baler, där KulnefF drack en
jakobstadsflickas skål ur hennes egen sko — eller sett Otto
von Fieandt, Törne, von Schantz, Falander, Malm, Duncker
etc. hungriga vid ett välförsedt bord, som Sandels’ bord
(när de hade ett sådant, hvilket visst icke alltid bjöds
dem), den förstår huru Runeberg kunnat återgifva dem så
mänskligt sanna i deras smådrag, på samma gång han
åter-gaf dem i deras storhet. I min barndom hade redan de
fleste af dem gått i vinterkvarter under grästufvan, som
en gång drack deras blod, men deras samtid kvarlefde och
var ända till bräddarna uppfylld af deras oförbleknade
minne.
Den sårade hade tillfrisknat, traditionen var icke mera
lifdömd, drömmen icke mera förbjuden: Lönnrot och
Runeberg kunde upptaga den glömda kantele. Mytbildningen
hade redan begynt med »Den gamle knekten» och
»Molnets broder», när Kalevala plötsligt kom med en hel
forn-värld af gudagestalter. Men alla dessa lågo för långt
tillbaka i tiden, och Finland behöfde hjältar, som katolikerna
behöfva helgon. Man begynte se sig om efter närmare
hjältevirke och fann 1808.
1840-talet blef detta århundrades vårmånad i Finland.
Då fick, med nya tankar och nya drömmar, äfven den
nya myten gestalt. Dess första fulltoniga slag på lyran
var Vårt land, som den 13 maj 1848 blef folksång. I
denna dikt ligga redan Fänrik Ståls sägner in nuce.
Jag. behöfver ej upprepa den kända tillkomsten af
dessa stolta sägner och den entusiasm de framkallade. De
äro speglar, som samlade alla spridda solstrålar af foster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
