Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs ord till Björneborgarnes marsch af Zach. Topelius. Med en afbildning i färgtryck af Alb. Edelfelts tafla: Björneborgarnes marsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ständiga fruktan vid de sällsynta besöken där var att
kringbäras i triumf vid enkom för hans skull
improviserade fester, eller att begapas af nyfikna i större
sällskapskretsar. Besöken i Helsingfors skedde därför vanligen
under strängt inkognito, som stundom misslyckades, och
endast några gamla vänner fingo se honom hos sig.
En sådan gammal vän var professor X. Han kände
Runebergs ankomst och bad honom skänka sig en
förtrogen aftonstund hemma i X:s familj. Tack, sade
Runeberg, jag skall komma, men med villkor att du ej ringer
ihop folk. — Frukta ingenting, svarade X. Vi skola
endast bli några få, du skall vara som hemma.
X:s löfte var troligen uppriktigt menadt, men han
hade glömt sin unga, nygifta fru, en af skaldens
be-undrarinnor, som ingalunda var sinnad att låta ett så rart
tillfälle gå sig ur händerna utan effekt. Hon »ringde ihop»
allt hvad ringas kunde, och då husets umgänge var både
förnämligt och talrikt, befanns, klockan före åtta på den
bestämda aftonen, hela den rymliga salen fullradad med
nåder och råder, alla i festlig skrud och spänd förväntan
att presenteras eller få växla ett ord med den ryktbare
gästen. Han lät vänta på sig, och under denna väntan
var han naturligtvis allas samtalsämne.
»Han skref en vers i min minnesbok för trettio år
sedan,» berättade en gammal rådinna.
»Jag har i dag mitt album med mig,» tilläde hennes
unga dotter.
»Jag har hans fotografi af Philipsen,» inföll en tredje.
»Vi få se om den liknar.»
»Knutsson har målat honom i blus,» anmärkte en
fjärde, »och den missklär honom förskräckligt.»
»Jag kan hans Sveaborg utantill, fastän det aldrig
blifvit tryckt,» bedyrade en femte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
