- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
68

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsvestaler. Amatörfotografi af Lea. Med 2 bilder, utförda efter amatörfotografier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förmåga: det var ställets katt, som kom och strök sig emot
oss med svansen rätt i sky. Hans vänlighet upptände till
sist äfven hundens, och så till vida var allt godt och
väl, men ännu syntes ingen till inifrån stugan.

»Di fjänsar sej; di har nock sett flaggan,» menade
skepparen.

Vi tittade emellertid på »omgifningarna» som
egentligen utgjordes af blanka solstekta stenhällar, och mellan
dem — skulle vi tro våra ögon? — två små grönskande
anläggningar af ett vanligt matbords form och storlek.
Minsann: vallmor, krasse, reseda och några köksväxter,
det hela omgifvet af en krans vackra snäckor. Innanför
dessa och med sina glaspärlor till ögon vända mot grönskan
stodo två uppstoppade sjöfåglar med någonting af förvåning
ända ut i näbben.

Det kunde vi förstå. Hvem som helst kunde bli
förvånad öfver detta rörande försök till prydlighet midt ute
på den kala hällen.

Men nu öppnades dörren till stugan och nu glömde
vi allt för anblicken af de tvenne präktiga kvinnogestalter,
som trädde oss till mötes och bjödo oss att stiga in. Det
var naturligtvis våra vestaler — eller verkligen bättre
uttryckt vid närmare påseende — våra skärgårdstöser.

Kraft, ärlighet, klokhet, det var det gemensamma
grunddraget i bådas ansikten, h varjämte den ena i sitt väsen
bevarat en god del af sin kvinnlighet. Det var helt
naturligt änkan.

Den andra såg mera manhaftig ut, men icke mindre
intressant för det. Mörk hy, böjd näsa och i blicken det
där skarpt iakttagande, som man annars finner endast hos
sjömän. Och så vid sina modiga femtio år en tandrad —
nej två! — så genomfrisk och bländhvit som om den
kostat minst ett par hundra kronor. Och ändå var det
»bara natur»!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free