Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsvestaler. Amatörfotografi af Lea. Med 2 bilder, utförda efter amatörfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades också. Vi fick se både honom och en hel flock
fina damer, som just skulle ut och segla med honom och
som han stod och talade med.»
»Nå-å?»
»Jo-o, kungen ä ju alltid en ståtlig och vacker herre
och enkel var han med. Men alla di fina damerna, så di
neg och vek sej, alldeles som löja på krok, för hvart ord
han sa! Och så utklutade och granna di va sen, stackars
människor!»
Jag teg, men tänkte att om de fina damerna finge se
skärgårdsvestalerna kasta ut sina nät under en frostig
novemberdag eller styra sin bräckliga farkost mellan isflaken för
att se till de ensliga fyrarna, eller ännu värre: upplåta sin
snygga stuga åt ett dussin beckiga och drypande sjögastar,
vore det deras tur att säga: »stackars människor!»
Ty när vi människor icke afundas hvarandra, så
»stackra» vi hvarandra, hvilket i vanliga fall kan komma
på ett ut. Här åter var detta uttryck hos skärgårdstöserna
bara en slags tacksamhetskänsla för deras eget fria och
oberoende lif.
»Farväl, och må Gud beskydda er,» sade jag till sist,
tryckande deras hand med varmt intresse.
»Farväl,» svarade vänligt båda, i det de följde med
ut till trädgården.
»Ska det inte vara en reseda?» frågade den ena,
böjande sig öfver det lilla blomsterlandet för att bjuda det
enda hon för tillfället hade till hands.
Jag tackade, tog den och lade den i min annotationsbok
till ett minne, som sent skall blekna.
Båten sköt ut från land, seglet svällde, vågorna glittrade
och sjöngo, under det vi allt mer aflägsnade oss från
den ödsliga Vanholmen med dess enkla röda stuga, hvilka
till sist tycktes sjunka ned i det svallande djupet som när
ett moln sluter sig kring en blinkande aftonstjärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
