- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
82

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåriga kriget — och vargarna. En historia från pojkåren af Karl A. Tavaststjerna. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det erbjöd sig visst en liten, feg tröst för mig, jag
påminde mig en barnsaga af Topelius, som hette
»Stjärn-öga» och i min börjande ångest försökte jag taga fatt på
den. »Stjärnöga» var en liten flicka, som högt uppe i
Lappland genom föräldrarnas vårdslöshet ramlade ur
lappsläden och blef liggande i drifvan. När nu vargarna
kommo, nosade de endast taktfullt på henne, utan att göra
henne illa. Men det var för att de genast kände doften
af hennes oskuld, och en sådan lukt tilltrodde jag mig
med fog icke att kunna frambringa. Dels var jag långt
ifrån så oskyldig som »Stjärnöga», dels passade det alldeles
icke att Gustaf Adolf och den tappra svenska hären, stadda
på ett ärofullt återtåg genom natt och drifvor, skulle taga
sin tillflykt till små lappflickors oskuld, så snart vargarna
visade sig. Nej, kom det vargar, så nog fick jag stå mitt
kast och bli uppäten, — det var både visst och
oundvikligt.

Alldeles ofrivilligt såg jag mig rysande omkring efter
någon åkande eller gående, som jag fått göra sällskap med
genom skogen, men icke ett lefvande väsen fanns att
upptäcka så långt ögat bar i nattdunklet. Jag stannade för
att lyssna efter en bjällra, hvilken skulle närma sig
någonstans ifrån, men tystnaden var så skrämmande stor att jag
genast hörde upp med lyssnandet och gaf mig att springa
ånyo, för att mina egna steg och mitt bultande hjärta
skulle öfverrösta det hemska, milsvida tigandet rundt
omkring.

Efter yttermera tio minuters häftig språngmarsch var
jag nära det skrämmande skogsdunklet. Jag stannade med
klappande hjärta och susande öron för att hämta mig och
fatta det afgörande beslutet. Jag hade intet annat val,
än att begifva mig in i skogen, om jag icke ville
upp-gifva hela äran af mitt lysande återtåg, vända om igen
och snopen gå tillbaka till det fientliga lägret. Dessutom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free