- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
83

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåriga kriget — och vargarna. En historia från pojkåren af Karl A. Tavaststjerna. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var det numera två gånger längre väg dit, än hem. Inför
det nesliga alternativet flammade Gustaf Adolfs-modet upp
på nytt, jag blef åter både hjältekung och svensk armé på
en gång, och i medvetandet af att såsom den senare vara
både dödsföraktande och manstark, bröt jag med
sammanpressade läppar in i skogen, förtvifladt besluten att bjuda
all världens vargar och skrämmande skogsmörker spetsen.

Det bar af på snabba fötter mellan de höga
furustammarna; jag gjorde med flit mina steg så lätta och
tysta som möjligt för att ej locka vargarna. Och för
att gjuta ändå mer mod i mitt bröst tog jag upp Finska
rytteriets marsch, helt tyst inom mig, förstås, tänkande
mig melodien i takt till mina bevingade steg, utan att
låta ett ljud af den ståtliga marschen bryta fram i toner

— allt för vargarnas skull.

Jag kunde ej frigöra mig från känslan af att öfverfallet
lurade på mig bakifrån — det enda ställe jag icke kunde
bevaka med ögonen. Därför vände jag oafbrutet hufvudet.
För hvarje takt i marschen kastade jag det i raskt
mili-täriskt tempo än åt höger än åt vänster, men hade
likafullt alltjämt den hotade punkten rakt bakom mig.

Mitt stolta och själfmedvetna återtåg blef allt mera
likt en vild flykt. Icke undan de allierade katolikerna,
förstås, utan undan en stor, osynlig, allestädes närvarande
fiende, som kanske bara fanns i mitt dåliga samvete, men
som tog skepnad af en skock glupande, grågula vargar,
med hängande, blodiga tungor och hemskt lysande ögon.
Midt under min ilmarsch och de tysta, men modiga
takterna af Finska rytteriets marsch, gjorde sig nämligen mitt
samvete helt plötsligt gällande, förebrådde mig min
storslagna reträtt och visade mig hela mitt handlingssätt i ett
nytt, för mig alldeles icke smickrande ljus.

Jag hade icke tid att parera dess anfäktelser, och då
hämtade det vargarna allt närmare i hälarna på mig, tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free