Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåriga kriget — och vargarna. En historia från pojkåren af Karl A. Tavaststjerna. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycker ryggen mot gärdesgården och är beslutsam att
sälja mitt lif så dyrt som möjligt.
Återigen får jag förnimmelsen att jag är Gustaf Adolf,
men denna gång är jag det på fullt allvar och har
hjältedöden rätt framför mina ögon. Och så måttar jag ett
väldigt slag åt besten, når den naturligtvis icke, men har
tillfredsställelsen att se den draga sig vördnadsfullt tillbaka
undan mitt hugg. Jag är alls icke rädd längre, jag är med
lif och själ inne i den nya, allvarsamma leken och
»hacke-peliten» inom mig lyfter stören med envist mod och är
beredd på ett nytt anfall.
Det knakar ånyo i gärdesgården, — det är vargen
numro två, som sätter öfver den och stannar bredvid sin
kamrat tio steg ifrån mig. De stirra lystet på mig, de
blodiga tungorna hänga dem ur gapet, endast ögonen lysa
icke så hemskt som jag sett vargögon göra det på
vinterbilder från stepperna. Där stå de alldeles still och hålla
krigsråd, de synas mig icke riktigt hugade för ett
omedelbart anfall, och det far som en blixt genom mitt hufvud
att jag kanske ändå, när allt kom omkring, besatt
»Stjärn-ögas» doft af hemlighetsfull oskuld, efter de ej genast
an-grepo mig. Under det första intrycket af denna oväntade
egenskap, företager jag mig att tindra med ögonen så
mycket jag förmår, för att öfvertyga vargarna om att jag
verkligen är släkt med »Stjärnöga», och jag bjuder
samtidigt till att känna mig riktigt oskyldig, alldeles som
när jag fått förlåtelse af mamma för någon odygd och
vill somna lugnt. Jag försöker till och med känna lust
att klappa och smeka bestarna och locka dem till mig med
smeknamn.
I detsamma sätter den tredje vargen öfver
gärdesgården helt tätt invid mig. Jag glömmer Stjärnögspolitiken
för den öfverhängande faran, fäller stören med full kraft
det ludna odjuret i nacken, men träffar endast dess bakben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
