- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
88

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåriga kriget — och vargarna. En historia från pojkåren af Karl A. Tavaststjerna. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Djuret ger till det allra ynkligaste gnäll, så likt Kastor,
när den får spela Tilly, att jag fäller stören af förvåning
och ropar:

»Kastor!»

Vargen viftar skamset och vänligt på svansen likt en
hund, som fått stryk. Det följande ögonblicket jaga alla
tre vargarna bort längs vägen under fullt hundskall för att
möta en ensam vandrare, hvars mörka silhuett syns mot
snön inne på skogsvägen.

»Fy — Kastor! Skäms du inte att skälla på eget
folk!» hör jag informatorns röst.

Min stör blir liggande i drifvan. Jag lyckas denna
gång komma lättare öfver diket, och helhvit som en
snögubbe kilar jag den återstående korta vägen hem. På
gården ser jag en främmande kursläde, och i köket får
jag veta att forstmästaren gästar oss öfver natten.

»Har han hundar med sig?»

»Ja, det har han. Två stycken! Han var nyss ute

i köket och bad oss ge dem mat.»

Min kamp med vargarna blef känd genom informatorn,
som jag oförsiktigt invigt i min hemlighet. Tillika blef
den afslutningen på det trettio-åriga kriget. Gustaf Adolfs
hjälteande fick ro, Tilly, Pappenheim och Wallenstein
också. Men med granngårdspojkarna lefde jag likafullt på
krigsfot ända till påsken. Kastor gick och haltade på
vänstra bakbenet några dagar efter varganfallet. Jag gaf
honom i smyg allehanda läckerbitar från matbordet till
tröst och tack.

Hvarannan natt hela vintern igenom drömde jag
att jag var »Stjärnöga», låg i drifvan och lät mig pånosas
af vargarna, samt räddade mig hvarje gång genom att dofta
oskuld och tindra med ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free