- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
114

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Medan han var i sitt förfall, kom frälsningsarmén till
staden. Den hyrde sig en stor sal och började sin
verksamhet. Redan från första kvällen samlades allt slödder till
föreställningen för att göra ofog. Då detta hållit på vid pass
en vecka, kom Matts Wik för att deltaga i förlustelsen.

Det var trängsel på gatan, stockning i porten. Där
funnos skarpa armbågar och bistra tungor. Gatpojkar och
knektar, pigor och hjälpkäringar. Fredsam polis och
stormig pöbel. Armén var ny och modern. Balerna
förvissnade. Krogarna försmäktade. Eleganter och
hamnbusar gingo alla på frälsningsarmén.

Inne i salen var lågt i taket. Längst borta fanns en
tom estrad. Omålade bänkar, lånade stolar. Uppflisadt
golf, fuktrosor i taket. Lampor, som röko. Järnugnen
midt på golfvet spred värme och kolos. Alla platser fyllda
på ett ögonblick. Närmast estraden kvinnor, anständiga
som i kyrka, högtidliga som i brudstol. Bakom dem
sjåare och syflickor. Längst bort pojkarna. Gatpojke i
knä på gatpojke. Och i porten slagsmål af dem, som ej
kommo in.

Estraden var tom. Timmen var ej slagen.
Föreställningen ej börjad. En hvisslade, en log. Bänkar
sparkades sönder. Stridsropet flög som en drake mellan
hoparna. Publiken roade sig själf.

Sidodörren gick upp. Det blef tystnad.
Uppmärksam väntan drog genom salen. Ändtligen kommo de.
Tre unga kvinnor, gömda bakom gitarrer, inkrupna i höga
hattar. De störtade på knä, så snart de hunnit upp för
estradens trappsteg.

En af dem bad högt. Hon lyfte hufvudet, men slöt
ögonen. Stämman skar som en knif. Under bönen var
det tyst. Gatpojkar och hamnbusar voro ej ännu komna
i farten. De väntade på bekännelserna och de upplifvande
melodierna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free