Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För en stund var hopen vunnen. Nu var den lika
girig på underverk som nyss på hädelse. Ingen tordes
röra sig. Alla flämtade af väntan, men ingenting skedde.
»O Gud, du öfverger oss! Du öfverger oss, o Gud!»
Den vackra frälsningssoldaten började sjunga. Hon
valde den mildaste af melodier, längtans skäraste barn:
»Fjärran han dröjer från grönskande dalar».
Orden voro blott föga förändrade. Den finska
vallflickans sång var lätteligen blifven till Jesu längtan efter
själen »O du min älskade, kommer du ej snart?»
Så mildt dragande som ett bedjande barn gled sången
in i sinnena. Som en smekning, som en välsignelse.
Församlingen var tyst, älskande att höra dessa toner
helt ut. — Berg och skogar längta, himmel och jord lefva
i trånad. Människa, allt i världen törstar efter att du skall
öppna din själ för ljuset. Då blir härlighet spridd öfver
världen, då stå djuren upp ur sin förnedring. Ände blir
det på kreaturens suckan.
O du min älskade, kommer du ej snart?
Det är ej sant, att du glömt dig kvar i höga
kunga-salar. I mörka krogar, i eländiga kyffen dväljes du. Och
du nekar att komma. Min ljusa himmel lockar dig ej.
O du min älskade kommer du ej snart?
Nere i salen stämde allt flere in i omkvädet. Röst
på röst kom med. De visste ej rätt hvad ord de
begagnade. Melodien var nog. All längtan kunde sjunga sig
fri i dessa toner. Det sjöngs äfven nere vid dörren. Det
sprängde hjärtan. Det kufvade viljor. Det ljöd ej mer
som en ömklig klagan, utan starkt, fordrande, befallande.
O du min älskade kommer du ej snart?
Nere vid dörren, i den värsta hopen stod Matts Wik.
Han såg svårt försupen ut, men den kvällen var han ej
rusig. Han stod och tänkte. Om jag finge tala, om
jag finge tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
