- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
127

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Han hade bara sett miste i sin svartsjuka. Mellan
Erikson och mig var det då ingenting. Det var fyra år,
innan vi gifte oss. Men jag vill säga detta nu, ty Wik
är för god att gå misskänd. Han rymde inte från hustru
och barn af lättsinne, utan i god mening. Jag vill, att
detta skall bli kändt öfverallt. Kapten Andersson vill
kanske läsa upp brefvet i armén. Jag vill, att Wik skall
bli upprättad. Jag vet också, att jag tegat för länge, men
en ger inte gärna sig själf till pris för en fyllbult. Nu
är det en annan sak.»

Kvinnorna sutto smått förstenade. Anna Erikson
bäf-vade litet på målet, sade med ett svagt småleende:

»Nu kanske fruarna aldrig mer vilja titta in till mig.»

»Å, för all del! Fru Erikson var ju så ung! Det
var ju intet som fru Erikson kunde hjälpa! — Det var
väl hans fel, som gjorde sig inbillningar.»

Hon smålog. Dessa voro de hårda näbbar, som skulle
ha sönderslitit henne. Sanningen var ej farlig och ej
lögnen heller. De unge männens fötter väntade ej utanför
hennes dörr.

Visste hon, eller visste hon icke, att hennes äldsta
dotter samma morgon öfvergifvit hennes hem och gått till
sin far?

Offret, som Matts Wik gjort, för att rädda sin hustrus
heder, blef känt. Han blef beundrad. Han blef utskrattad.
Hans bref blef uppläst i armén. Somliga gräto af rörelse.
Folk kom och tryckte hans händer på gatan. Hans dotter
flyttade till honom.

Några kvällar efter detta teg han vid sammankomsterna.
Han kände ingen kallelse. En gång bådo de honom tala.
Han kom upp på estraden, knäppte händerna och började.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free