Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmska sommarnöjen förr och nu 1844—1894 af Claës Lundin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller vid någon brunns- eller badort långt ifrån Stockholm,
i in- eller utlandet.
Äfven utan den fina
världen, är söndagslifvet
på Djurgården ganska
brokigt. På
Hasselbacken är det trängsel, och
stället häfdär alltid sitt
anseende som Sveriges
förnämsta värdshus.
Djurgårdsteatern är fullsatt
midt i hetaste sommaren.
Cirkus likaså, och Tivoli
med sina mångfaldiga
nöjen räknar besökande
i tusental. Varietéerna å
Alhambra och Novilla
sakna ej heller publik.
Ingången till Hasselbacken. Det riktiga »folklif-
vet», hvarmed menas de
mindre bildades och mindre bemedlades förlustelser,
uppenbarar sig i synnerhet på Alkärret och Gröna Lund, hvilka
båda bjuda på ungefär samma slags nöjen med karuseller,
kraftmätare, målskjutningar och förevisande af »schene
Rariteten», såsom jättekvinnor, jätteoxar, dvärgar, både
två-och fyrfotade, och mera sådant.
Öfverallt på Djurgården finnes folk som roar sig på
söndagseftermiddagarna, långt bort vid Bellmans byst och
ända ner i Frisens park, vid Rosendal och Djurgårdsbrunn.
Men under senare tid har en ny förlustelseort tillkommit,
som täflar framgångsrikt med de förut varande och nog
en gång kommer att öfvervinna dem alla. Det är Skansen,
Artur Hazelius’ utomordentliga, vi kunna gärna säga
underbara skapelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
