Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad jag sett och hvad jag såg för jämt femtio år sedan, af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men huru i alla dagar har ni dragit er fram. Har
ni ej sökt hjälp af grannarna?»
»Jo och fått också, men de hafva lika litet de
som jag.»
»Måtte Jon snart komma hem till eder!»
»Önska icke det, herre; bäst han är där han får
förtjäna något, bäst han blir tiden ut; nu äro vi öfver det
värsta sedan vi fick potatisen färdig. Måtte jag hinna få
upp den, innan frosten kommer! Jag blef allt så förskräckt
i går, då jag fick se, att marken var rimmad, att jag måtte
ut och gräfva i dag, så söndag det är.»
»Det är ledsamt, att vi hindra er nu.»
»Det betyder ingenting,» sade hon; »jag behöfde i
alla fall hvila en stund.»
Nu gick mjölnaren, som hela tiden suttit tyst, ut,
under det mor och jag sutto och talade om årsväxten och
huru hon skulle kunna reda sig med att få skuren den
lilla hafreåkern. Ja, det skulle nog gå, men hon var
ledsen att säden mognat så sent. »Men den blef alldeles för
sent sådd,» sade hon; »det var göra för Jon att arbeta
ihop till sädeskorn och respengar; men nog skär jag snart
upp hafren, om eljes jag får ha hälsan.»
»Ar ni då icke riktigt frisk nu, mor?»
»Jo, det är jag visst,» sade hon och såg trovärdigt
på mig, »men efter han frågar, så skall jag väl tala om,
att det ibland kommer svimrior (svindel) på mig. Det
käns så besynnerligt, som jag skulle vilja falla och sedan
flyga; men det är fälle intet annat än ’hönsdåningar’ di
kallar,» sade hon leende, »det går väl öfver.»
Den tiden hade jag ingen aning om den sjukdomen,
utan trodde, som mor själf, att den snart skulle gå öfver.
Jag undrade, hvad mjölnaren gjorde ute, och gick
därför att se efter honom. Jag hörde strax, att han var
på andra sidan knuten. Där stod han och var i färd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
