- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
186

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad jag sett och hvad jag såg för jämt femtio år sedan, af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp, »om vi få bju på utsocknes mat,» och därmed räckte
han mor smörgåsen.

»A, inte går det an,» svarade hon, »att ni tager ifrån
er själf.»

»Jo, käre, gör som jag vill, det är väl undt.» Och
så satte han smörgåsen i händerna på henne och gick åter
till bänken.

Mor hade satt sig utan att smaka på mjölnarens gåfva,
hvarför han fryntligt sade: »Fresta å smaka på nu!»

»Ja tack,» sade hon, »det blir nymodigt; det var ej
i går jag smakade gås (smörgås).»

»Nej, jag förstår det icke varit sedan olyckan med
kon,» sade han; »men nu skall ni ock smaka på haren
sedan; någon sådan har ni väl ej heller fått i år?»

»Nej men,» sade hon; »de Jon snarade i vintras var
han till prästen med; men haren behöfver ni nog själfva.»

»Va det likt det,» svarade mjölnaren; »nej, den skall
ni och barnen äta upp, vi skjuta sådana så många vi
vilja! Nej, tänk aldrig så tokigt,» sade han skrattande, »vi
få nog många att bära hem i kväll ändå.»

Barnen hade under tiden vaknat och satt sig upp, och
genast bröt modern sin smörgås, den hon knappast
smakat, midt i tu och reste sig för att gå till sängen med den.

Nu tyckte jag turen var hos mig efter det föredöme
mjölnaren gifvit mig. Jag flög upp och hindrade henne
att gifva barnen sin utsocknes mat, och sade att barnen de
skulle få smaka på min matsäck. Det var med knapp
nöd jag fick min vilja fram.

Då jag räckte* barnen hvad jag hade, stirrade de på
mig först och sedan på modern. »Tag emot och tacka
herrn!» sade hon, under det jag såg några stora klara
pärlor droppa ned från hennes ögon. Jag ville ej se mer,
utan gick till fönstret och sade åt mjölnaren: »Raska på!
Nu lättar dimman, nu skola vi ut.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free