Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad jag sett och hvad jag såg för jämt femtio år sedan, af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, jag är färdig,» sade han; »väskan lägger jag
kvar. Adjö! Men vi komma åter närmare kvälln.»
Därmed tog han sin bössa och jag min och släppte
hundarna vid grinden. Där vände mjölnaren sig om och
sade: »Han får jaga ensam i dag!» Ah, nu begrep jag
hvarför han frågat, hur långt det var till Mangskogen.
Jag tog upp ur fickan de två tolfskillingar jag ägde,
räckte honom dem och frågade under det jag såg på
honom, om han trodde att det fanns något att få i
Mangskogen.
»Nej,» sade han och sköt penningarna från sig, »jag
går hem. Gå omkring kärret där,» tilläde han och pekade
nedåt en dal, »och upp till svedjorna, tänker jag han får
att göra tills jag kommer åter.»
Dimman hade nu lättat, och vi kunde se hembergen.
Åt dem visade mjölnaren. »Det är nog icke så långt hem,
som vi tyckte det var hit,» sade han; »man tycker så när
man vandrar i mörkret. Adjö, spektorn, håll efter hararna,»
tilläde han i sin vanliga glädtiga ton, i detsamma hans
breda rygg försvann vid vägkröken.
Med hufvudet fullt af tankar styrde jag mina steg
däråt mjölnaren sagt. Den tiden kände jag icke mycket
till lifvet, men så mycket kände jag, att hade mjölnaren
bedt mig utföra det omöjliga, hade jag försökt.
Ur mina funderingar väcktes jag af hundarnas skall
och kom ihåg hvad mjölnaren sagt: »håll efter hararna!»
Jag visste nog hvad han därmed menade, och att hans
mening hade något godt med sig, det var då säkert, ty
aldrig hade hundarna drifvit bättre, och aldrig hade^min
långa bössa låtit bättre och dundrat oftare än denna dag,
och då det led mot kvällen, trodde jag mig aldrig af glädje
hoppat högre än då ett skott small och mjölnaren med
haren i hand och ett förnöjdt utseende kom emot mig.
»Redan åter!» sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
