Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad jag sett och hvad jag såg för jämt femtio år sedan, af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Usch ja,» sade han och torkade sig i pannan; »jag
ville väl hafva en hare jag med. I torpet sofva de alla;
ingen hörde, att jag tog våra saker, och nu gå vi på
hemvägen.»
»Nej,» sade jag, »vi gå allt fram först,» och pekade
på hvad jag hade hängande öfver axlarna.
»Å nej,» sade han; »låt oss gå; det bli bara dumma
frågor då vi komma hem och intet ha med oss. Nej, låt
det bli som jag vill. Vi veta nu, hur det står till, och
det kan vara nog det så länge. Kom!»
»Mjölnaren har yrkesmärket på ryggen,» sade jag gladt.
»Ja, jag vet,» sade han skrattande; »det gör
ingenting; det är mörkt innan vi hinna hem, ingen ser oss.»
»Det måtte icke varit någon liten mjölpåse Johannes
burit på ryggen.»
»Asch!» sade han; »jag gick till torpet hemifrån på
mindre än tre timmar. — Poj opp, hundarna mina! En
hare till skola vi hafva,» och så tänkte vi endast på vår jakt.
Då vi följande söndag skulle ut, ville jag åt samma
trakt. »Nej, vi vänta väl ännu med den resan,» och,
förunderligt ville mjölnaren ej mer däråt, ehuru jag jämt
förordade den trakten såsom den bästa jaktmarken, och
nödvändigt ville se, hur det var med gumman och barnen
däruppe.
Så fick jag ett paket från min syster, till hvilken jag
skrifvit om de små barnen. Med det gick jag genast till
mjölnaren och bad honom laga, att det kom till torpet.
»Får jag se hvad det är?» Ja, det ville äfven jag se. Vi
öppnade packen och plockade upp de saker som där funnos,
stycke för stycke. »Grannlåt, bara grannlåt,» sade han,
»men det är så med de rike (den tidens landsfolk
föreställde sig att rik och stadsbo var ett och detsamma), att
de icke begripa hvad de fattige behöfva; men en hjärtans
god människa måtte syster hans vara; men nog bli de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
