Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad jag sett och hvad jag såg för jämt femtio år sedan, af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjölnaren svarade mig ej, hvarför jag frågade en
gång till.
»Jo,» svarade han, »jag hade bedt honom gå dit.»
Mer behöfde mjölnaren ej att säga, ty då visste jag
hvarför, och jag hade god lust att stanna och slå Johannes
i näfven; men känsloutbrott passar ej inför sådant folk.
Nyfiken var jag dock, och länge hade vi ej varit i
Falla förrän jag frågade Per, huru det var med de fattiga
invånarne i Mangskogstorpet. »Å jo, det är bra med dem;
det blef inte så dåligt med hafre, och jordäpplen rent
duktigt.»
»Hur vet Per det?»
»Asch,» sade han: »här står jag och^ är läppelätt
(pratar). Vet han ej det?»
»Nej.»
»Nå, då kan han få veta, att den där skickat mig
dit,» hvarvid han pekade på mjölnaren. »Jag tog pojkarna
med mig, och vi skar hafren och tog upp potatisen i ett
huj, för ser han, vi hade då redan allt vårt inne.»
Hjärteglada voro vi båda två, och jag bär på den
erfarenheten, att då den fattige hjälper och gifver sin gåfva,
vet han, hvad han skall gifva och göra. Själf kände jag
mig beklämd, då jag tänkte på det lilla jag kunnat göra.
Grannlåt, bara grannlåt! ljöd det i mina öron, då sömnen
förtog alla tankar. Men i drömmen såg jag Elsas
dockbrud, klädd i spindelväfsstrumpor och annan grannlåt, och
då jag vaknade tänkte jag: var systers gåfva ej till nytta,
är jag dock säker om att den blef till glädje.
Gustaf Schröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
