- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
212

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lisa. Berättelse af Jane Gernandt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon är så enkel, alldeles som en vanlig människa och
hon var så vänlig mot mig, när jag kände mig ensam
och främmande ibland alla musikmänniskorna där i Berlin.»

Tre veckor därefter kom hon. Lisa och jag skulle
gå tillsammans på konserten — Kaj kunde inte följa med
oss, han måste först upp på någon tidningsbyrå och sedan
skulle han ännu en gång söka upp Lolo Armas. Han var
säker om hennes framgång — det var en artist... ett
pia-nissimo som tonen från en fuktig flöjt och en själ, en
humor, en grace, en adel öfver sången — ett af guds
nåde . . . Han sprang rundt omkring i rummet och sökte
i alla fickor efter våra biljetter, men hittade bara tre
hopskrynklade löskragar, som han kastade på stolar och bord:
»Gud vet, hvar de komma ifrån,» sade han, »men jag
har alltid fickorna fulla.»

»Därför att du aldrig har dem om halsen,» sade Lisa
med sin lilla lugna ton.

»Ha dem om halsen, ha dem om halsen — helst
ända hit, ända upp öfver öronen. Du är dig lik!» sade
han och gick.

Det var mig alltid pinsamt att vara vittne till dessa
utbrott, men Lisa låtsade 0111 ingenting och samlade stilla
ihop kragarna. »Det är ingen lätt sak att hålla reda på
dem,» sade hon. »När han blir ifrig, eller kommer i
arbetstagen, rycker han dem bara af och stoppar dem på
sig— det händer till och med, när han klädt sig i frack.»

Vi försökte båda att skratta, men jag förstod hvilket
lidande en sådan småsak i längden skulle vara för en
människa som hon — ordentlig till ytterlighet,
»höghalsad», som han sade, och utan möjlighet att ens kunna
fatta de bohémeartade sidorna i en natur som hans.

Efter fem minuter kom han tillbaka, utan en aning
0111 sin häftighet strax förut. Biljetterna lågo i västfickan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free