Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lisa. Berättelse af Jane Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var oförklarligt, han kunde inte förstå det, men den
Armas gjorde honom yr i hufvudet.
Det var med en ovanlig nyfikenhet jag trädde in i
Musikaliska Akademiens sal den kvällen och när Armas
kom in på estraden, hälsad af en svag applåd, ty det var
icke många som kände henne annat än till namnet, var
mitt första intryck: hvad hon ser god ut. Det var ett
nordtyskt, tämligen borgerligt utseende — en stor fyllig
gestalt, ett rundt mjukt ansikte och ett halmblondt hår,
som låg som en hopvirad lejonman på hennes hufvud.
Rösten var stor, men framför allt var den lyrisk, framför
allt var den skapad för den tyska kärleksdiktningens
innerliga poesi.
Jag var mycket lycklig att höra henne, men Kaj Rude
befann sig uppenbarligen i denna musikmänniskornas sjunde
himmel, som är ett tillslutet rike för vanliga dödliga, och
när jag följde med Lisa för att se, om allt var i ordning
att taga emot Armas, som lofvat komma till dem och
supera, hade han redan gått att komplimentera henne. De
kommo efter en halftimme, hon och Rude och
ackom-pagnatören — med en varghunger som Armas sade, när
hon trädde in genom dörren. Och hon åt och hon log
och hon pratade — allt med samma grundlighet. Och
när hon ätit, steg hon upp och omfamnade först Lisa och
så Kaj och så båda två på en och samma gång och sade
dem att de voro de härligaste människor på jorden.
Därefter var hon färdig att sjunga Schumanns »Widmung»,
men hennes ackompagnatör hade icke väl satt sig till
pianot, förr än hon drog honom i håret och utbrast: »Aber
— Sie Schwein was machen Sie? Ar det en takt? Den
Samek, den Samek, han gör mig gråhårig.»
Den ackompagnatören — det var en typ. Han såg
ut som en stor råtta och hon kunde säga hvad hon ville
till honom; han tog emot allt och man kände, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
