- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
216

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lisa. Berättelse af Jane Gernandt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med ögonen utan att se på henne och han hade ett
uttryck som om han vandrat fram i floder af ljus. Det var
som om allt hvad hennes väsen ägt af fullhet och värme,
sänkt sig ned öfver honom och gjort honom rik. Det
böljade och brände om honom i de strömningar och strålar,
som han väntat på. Han stod i solen. »Sjung,» bad han,
och under det han slog an ett par accorder, började hon
sakta: »Ein Fichten-baum steht einsam im Norden auf
kahler Höh . . . .» Musiken var af honom, men den gjorde
ingen revolution, den var bara vacker och med orörligt
ansikte stod Lisa och betraktade dem. Jag vet icke hvad
hon tänkte, jag vet icke hvad hon förstod, men när hon
morgonen därpå kom till tåget för att taga farväl af Lolo,
var hon blek som döden. Likväl smålog hon, när hon
såg sin vän stå på perrongen, omgifven af en skara
uppvaktande, uthvilad och vacker, som föryngrad af morgonen
och frisk och god efter sin sömn som ett barn. Afskedet
var gladt — de talade om att de skulle träffas inom några
månader, ty Kaj tänkte återigen uppsöka sin gamle lärare
i Berlin. Det dröjde emellertid knappast några veckor
innan de reste, men de hade icke väl hunnit fram, förr
än Lisa blef hemkallad till sin mors dödsbädd. Kaj kom
icke hem till begrafningen och så fort den var förbi, for
Lisa ut igen, djupt nedslagen, med någonting i blicken,
som gjorde mig ondt. Jag hörde icke af henne annat än
genom några brådskande rader, men efter ett par månader
fick jag ett bref från Lolo Armas.

»Allt är afgjordt,» skref hon som 0111 hon talat 0111
ting, som hon väntade, att jag skulle känna till. »I morgon
reser Lisa hem till sin far. Var henne till mötes, låt
henne känna, att hon har vänner, det är hon värd. Det
vill ett stort hjärta till att handla så som hon. Människor,
söm ljuga och människor, som bedraga hvarandra, skulle
inte kunna fatta ett förhållande som vårt. Jag har kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free