Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lisa. Berättelse af Jane Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gick knappast en vecka utan att hon fick bref
från Berlin och vanligtvis följde några rader till mig. Lolo
beklagade sig oupphörligt att vara skild från den älskade.
»Ein Fichtenbaum — eine Palme, det är mycket
poetiskt,» skref hon en gång, »men han har bara så tråkigt-,
min stackars tall i Berlin och palmen förstår sig inte på
att vara tragisk i verkligheten. Midt i all min saknad är
det dock något, som oupphörligt fröjdar mig: jag tänker
på min Lisa. Vi hade kunnat vara dödsfiender och i stället
älska vi h varan dra så högt. Det är min glädje att få
öppna mitt hjärta för henne och så stor är vår
tillgifven-het för hvarandra, att jag kan säga henne^ allt — tala om
hur jag längtar efter honom och hur han längtar efter mig.»
»Nu kunna de vara glada,» sade Lisa en dag till mig.
Jag visste, att hon talade om skilsmässan, som blifvit
af-gjord och jag frågade: »Och du?»
»Jag?» sade hon mycket sakta. »Det är dem det gäller.
Inte mig.»
Hon kallade sig återigen Bratt och när jag såg henne
gå in i den gamla omgifningen — sitt eget bo hade hon
låtit sälja, jag vet knappast, om hon återsett det —
frågade jag mig stundom, om det giftermål någonsin varit
en verklighet, och om hon icke själf ansåg det för en
dröm. Hon var alltid verksam, alltid upptagen af något
arbete — när skulle hon ha tid att öfverlämna sig åt sina
minnen? Det var bara om aftnarna, när rådmannen
spelade bräde med häradshöfding Barfoot hon hade en stund
för sig själf. Kom jag då upp till henne, satt hon och
sydde vid sitt lilla arbetsbord i ett hörn af den stora salen
och medan vi talade om nya moder eller handarbeten —
detta neutrala område, dit hon alltid tog sin tillflykt för
att undgå mig — såg jag under garnhärfvorna i hennes
arbetskorg de välkända arken med Lolos stora handstil,
svartsjukt undangömda som kärleksbref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
