- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
221

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lisa. Berättelse af Jane Gernandt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon skrifva långa bref och frampå hösten arbetade hon
långt ut på nätterna på en matta, som skulle sändas som
bröllopsgåfva till Berlin. Hennes far skulle icke veta om
det och vi packade in den en kväll på hennes lilla rum,
men när vi slutat, var hon så förbi, att hon knappast orkade
resa sig från golfvet.

Jag började verkligen bli orolig för henne och
rådmannen talade allvarsamt med doktorn. Man kunde
egentligen icke säga, att hon var sjuk och själf ville hon aldrig
erkänna det; hon var alltid sysselsatt med något af dessa
handarbeten, som tycktes förströ henne mer än något
annat eller med hushållet, som hon skötte med
mönstergill ordning, men en dag, då hon bjudit mig till middag,
bad hon mig servera soppan -— hon orkade inte lyfta sin
arm. Och då hennes far tvang henne att hvila sig ett
ögonblick efter maten såg hon så blek ut, där hon låg på
sin soffa, att jag blef rädd, men så fort rådmannen gått in
till sig, slog hon upp ögonen och sade: »Du har
någonting åt mig —»

»Hur vet du det?» frågade jag.

»A, det är jag så säker om. Det känner jag alltid
på mig» ...

Den dagen hade jag ingenting annat än deras
notifika-tionskort att lämna henne och det var egentligen ställdt
till mig.

Hon såg länge på de tryckta raderna: Vermählte:
Charlotte Armas, Kaj Rude . . . »Oartiga människor, som
inte tänkt på att skicka mig ett kort,» sade hon. Och
därpå smålog hon: »Jag undrar, hvad hon skall tycka 0111
min matta.»

Jag vet icke hvad som kom öfver mig, men jag fick
en sådan lust att klappa den lilla bleka handen: »En sådan
liten underlig kvinna du är,» sade jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free