Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Herman Frithiof Antell, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land besökte han årligen och följde rätt väl med det
finansiella lifvet, klokt handterande millionarfvet, så att detta
mer än fördubblades under hans vård.
Sin egen hälsa vårdade han däremot mindre väl.
Ensam i världen stod han, intet hjärta klappade för honom,
den högre bildningens finare nöjen lockade honom icke.
Men ett patriotiskt nit var den röda tråden i hans lif. Han
ville så förvalta sitt gods, att det skulle lända den högre
bildningen i hans fosterland till gagn under tider som
stunda.
Kyss från Italien återkommen till Paris, där han i åratal
haft sin hufvudsakliga hemvist, träffades Antell på våren
1893 af en häftig sjukdom. Innan telegrammen till
norden hunnit därifrån föra vänner till hans sida, hade
han redan för alltid lyckt sitt öga. Han afled i Paris den
6 april.
Hans testamente förvarades i Vasa och öppnades där.
Det befanns, att han öfverskattat sina tillgångar, så att
några år få förflyta innan de genom räntors läggande till
kapitalet lämna tillgång till alla hans donationer. Men
denna tidsutdräkt betyder föga. Inom kort skola för
grundande af ett nationalmuseum i Helsingfors utbetalas två
millioner, till stipendiefond för unga finska lärdes forskningsresor
i utlandet 800,000 finska mark, till svenska Fornforsknings
akademien 100,000 kronor och till Nordiska Museum lika
stor summa. Och till det blifvande nationalmuseet i
Finland skänkte Antell alla sina samlingar, hvilka redan från
Paris blifvit öfverförda till Helsingfors.
H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
