Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Rudolf Wall, af Victor Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oåterkalleligen visat, att Dagens Nyheters »trotsige» redaktör
till alla delar dömt rätt.
Ja, just det där gladt och förtröstansfullt trotsiga äfven
då lifvet tedde sig för honom som mörkast var ett
betecknande hufvuddrag hos Rudolf Wall, hans själf
behärskning och urbana framträdande i medgången ett par andra.
Ehuru af ett medfödt häftigt lynne, hvilket väl kunde
röja sig i de granna blixtrande, bruna ögonen, som, då
han blef upprörd, formligen sprutade eld och läto ana den
inre stormen, blef dock det yttre, ord och handlingar, alltid
behärskade. Det var just därigenom han i sin egenskap
af chef blef afhållen, men också åtlydd’, som få.
Som praktisk tidningsman öfverträffade han de flesta.
Han fann med ens vid genomögnandet af en bundt
utländska tidningar just det, som passade för hans tidnings
läsare, detta ganska ofta sedan samma tidningar genomgåtts
af någon bland hans ordinarie medarbetare.
De extra ordinarie medarbetarne i Dagens Nyheter ha
varit legio, och kunde de här alla uppräknas, skulle deras
namn kunna bilda ett lämpligt personregister till den svenska
litteraturens historia under det senast förflutna fjärdedels seklet.
De ordinarie valde han med skarpblick och
urskill-ning, oftast »den rätte mannen på den rätta platsen». Och
han stod på den foten med dem alla, att en rättelse eller
strykning i manuskripten — han kunde med några
skickligt applicerade streck understundom förvandla en allt för
lång uppsats till en passande smakbit för tidningen — aldrig
af dem betraktades som en förebråelse utan som en lärdom.
Det yttrades i början af dessa enkla minnesord att
Rudolf Wall tog det af honom förvärfvade och
ryktbar-gjorda familjenamnet med sig i grafven.
Men — ack nej, det bäres ännu af hans hårdt
pröf-vade maka, Rosa Löwenström, den trofasta delarinnan af
både hans sorg och hans glädje, hans bästa stöd i sorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
