Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Per Axel Bergström, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jnnan några nya män ryckte in i deras led, och bland
dem assessor Bergström. Han begynte med kammarens
arbetsordning, arbetade i lagutskott och enskildt utskott
och framstod i plena som en väldig debattör. En stark
konungamakt såsom samhällsordningens bästa försvar ville
Bergström stödja, och då taburetternas innehafvare stundom
sågo en förändring mindre mörkt än Bergström, kallades
denne redan 1868 »konservativare än regeringen». Men
i den bestående rättegångsordningen såg den väldige
juristen intet ideal. Både i början och vid slutet af sin
riksdagsmannabana återkom han till yttranden om, mer än yrkanden
på, en genomgripande reform i detta hänseende, men hans
riksdagstid var allt för länge och allt för häftigt upptagen
af andra ärenden, att det kunde vara honom beskärdt att
på en reform i denna riktning få offra sina krafter.
Vi veta ju alla hvad det var som företrädesvis upptog
riksdagens intresse: striden emellan regeringens kraf på ett
förstärkt försvar och det »oprivilegierade» jordägarståndets
fordran på aflyftande af den uteslutande på deras klass
hvilande jordbeskattningen. Jämsides med denna kamp
fördes af andra kammaren striden för riksdagens
uteslutande rätt öfver statsanslagen, vare sig de kallades ordinarie
eller extra, en skillnad som grundlagen icke känner men
häfd befästat. I den förra striden deltog Bergström mildare
än många af hans meningsfränder, slutligen rent af
bidragande till den första utgång ur striden, som gaf ett
praktiskt resultat, och efter några år ledde till det
nuvarande läget; men i den andra striden var Bergström
hufvudman, fastän icke segrare.
Redan 1870 kallades Bergström att som civilminister
inträda i den ministär, hvilken då efterträdde Louis De
Geers, och af de mångskiftande bestyren inom denna del
af administrationen togo järn vägsfrågorna den kraftige
ministerns tid mest i anspråk. Men han stred jämväl sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>