Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Hjalmar August Abelin, af Carl J. Rossander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett annat än företrädarens, men det passade för den kliniska
undervisningens meddelande så, som knappt någon annans
någonsin gjort det. Om honom kan man med fullaste skäl
säga, att där hade den rätta mannen kommit på den rätta
platsen. Det torde nog vara möjligt, att Abelin med sin
stora begåfning och sin praktiska takt skulle kunnat lysa
äfven på en annan plats, men säkert är, att han skötte
denna på ett sådant sätt, att han snart fick det
erkännande, att han såsom klinisk lärare upphanns af ytterst
få, öfverträffades af ingen. Det var redan en förnöjelse att
se, huru Abelin handskades med späda barn. Om de
skreko med full hals i en annans händer, så tystnade de
vanligen så fort de kommo i hans. Hur han vände på
dem, hur han lyfte dem till sitt öra, hur han bar sig åt
med dem — det visste ingen, ingen kunde görandet efter.
Detta var naturligtvis icke hufvudsak, men mästaren röjer
sig omedelbart, som han tar i en patient, det må nu vara
en stor eller en liten.
Abelin hade redan varit Bergs underläkare på
Barnhuset en tid, innan han kom upp på det öfversta steget,
han hade rest och studerat barnsjukdomarna och var en i
läran därom hemmastadd man, då han själf började att
docera. Men han utvecklade sig alldeles själfständigt,
sällan hörde man honom citera den eller den auktoriteten,
han var fullt originell, och det var just detta, som var
hufvuddraget hos honom och som gjorde hans klinik så
eftersökt. Man kan sköta klinik på många olika sätt. I
synnerhet på ställen, där professorer betrakta kliniken såsom
tillkommen för deras skull, för att gifva dem tillfälle att
lysa, aktar man sig noga, att ta i tu med alldeles nya fall.
Nej hvarje sådant skall vara fullständigt undersökt,
hvart-enda misstag, så vidt möjligt är, förebyggt, och så oreras
därom, helst på det sätt, att först talas om allt hvad fallet
icke är, för att efter utvecklandet af en förvånande
lardoms-apparat komma till hvad man har för sig. Detta kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
