Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnohämnd. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K1 ’in71 o hämnd.
Af JANE GERNANDT-CLAINE.
fideo lupum,» hviskade baron de Chamillard, för detta
adjutant hos h. m. konungen af Sardinien, då
han såg madame de Caramans styfdotter stiga in
om dörren, ty fast han var soldat och värjan stod honom
närmare än boken, hade han icke glömt det latin han
som barn hade lärt af jesuiterna i den goda staden Toulon,
där han sett dagen. Madame de Caraman, som lärt sitt
latin i mässan, dit hon gick så flitigt som trots någon
förnäm dam i Vieux-Port, förstod honom icke desto
mindre alldeles tillräckligt för att veta, hvad han menade,
och det gjorde styfdottern kanske också, men hon sade
icke ett ord. Hon satt ’blott och såg oskyldig ut och
gned sina hvita, däfna händer. »Din häxa,» mumlade
baronen, »hvad bevakar du oss för?» Och madame de
Caraman mätte henne med ögonen och tänkte: »Vore du
blott långt härifrån.»
Där kom hon, glidande, fuktkall, något af igel hela
människan — tunna, blodlösa lemmar, en tyst, hal själ.
Och hon lämnade dem knappt ensamma ett ögonblick.
Hon genomskådade dem. Hon lyddes. Hvad hade hon
med deras kärlek att skaffa? Hvad kom det henne vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
