Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nationella konsten. Tankeutbyte i bref mellan Richard Bergh och Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulturen, ej heller att de jäktande tillägna sig alla olika
kulturskatter. Däremot är det af enorm vikt, att de
utvecklas själfständigt och logiskt från sin egen rot,
närda af för dem särskildt afpassade ämnen, — för
att småningom på ett originellt sätt växa in i den stora
organismen och rikta dess mångfald med ännu en
originell och lefvande del.
Det är troligt att det finnes individer, som känna
sig hafva tillgodogjort sig all den näring för själen
som finnes att få i deras hemland, hvilka därför —
för att kunna växa — måste ut till större och
skönare förhållanden. Att dessa individer — till hvilka
du hör Ellen, — göra rätt, när de flytta på sig, är
odisputabelt. Men de göra icke rätt, när de uppmana
andra, som ännu växa, att följa exemplet och att rata
den näring, hvilken — hur tarflig den är — likväl
bättre än den bästa bidrager till deras själfständiga
växt, den växt som ensamt kan berättiga dem till en
egen plats i utvecklingen, och som skall ge
mänskligheten ännu en egendomlig skiftning. —
I Italien känner jag mig outsägligt lycklig, men
ändå endast passivt mottagande. Jag behöfver
emellertid bara komma till Trelleborg och få se
stålglansen på den nordiska aftonhimmeln, så känner jag
hur inom mig växer upp en vilja till att skapa, som
aldrig Italien gaf mig på samma sätt, en vilja till att
skapa efter mitt eget hufvud. Stundens lycka är ej
det viktigaste för människan, utan hennes lust att
skapa, hennes längtan. I en fullgången trädgård vill
man helst njuta och hvila, men när man får se obruten
mark, vill man skapa — trädgårdar, nya, egendomliga,
aldrig förr sedda; de må bli stora eller små — »Ubi
bene ibi patria» är en gammal lögn. Icke det landet
är för resten det bästa, där man njuter mest, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
