- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
42

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar. Berättelse af Mathilda Malling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

studenttid, varit mitt ideal, och nu, då hon var tjugo
år! . . . Ja, ni har ju sett henne — ni vet, hur vacker
hon kunde vara, hur söt och treflig och kvick . . .
Men hvad ni icke vet — ty det kan ingen kvinna
riktigt bedöma — det är, hur hon förstod att göra en
karl tokig i sig, när hon ville. Och jag törs nästan
svära på, att det ville hon för det mesta.

». . . Hon visste, att jag, arme syndare, hade
kunnat dö för henne — att jag dagligen genomgick tortyr
för hennes skull — och hvar morgon, kan ni tänka
er, hvar morgon, då vi efter frukosten sutto ute på*
balkongen och gubben tog sin reglementerade segeltur
med den tjocke bryggaren från Berlin, brukade hon
berätta mig om sina hjärteatfärer och sina eröfringar.
I synnerhet var det en österrikare, en lång, mörk,
högmodig satan, som var rasande förälskad i henne,
och som hon själf — det tror jag åtminstone — var
lika betagen i. Nu har jag märkt, att hon är anlagd
på det viset, att verkligheten liksom blir dubbelt
verklig för henne, när hon bara får tala om det, som
passerar henne . . . Det är för resten inte så ovanligt
hos kvinnor, det där . . . Hon lefde ännu i minnet af
hvad han — österrikaren — hade gjort och sagt om
aftonen och hon upplefde det omigen, kanske med
dubbelt nöje, då hon om morgonen fick anförtro det
åt mig. Hon narrades aldrig — jag visste mycket väl,
att deras förhållande aldrig någonsin öfverskridit
gränsen för en högst anständig flirtation, men ändå kunde
jag när som helst vridit om halsen på karlen, så
eländigt svartsjuk var jag ...»

Han stod och vaggade fram och tillbaka med
händerna på ryggen och nacken bakåt — blicken,
småleende, frånvarande, såsom om han ännu såge den
andra flickan framför sig, gled långt förbi Astrid . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free