Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar. Berättelse af Mathilda Malling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men...» Han kom af sig, och började därpå resolut
på nytt:
»Tycker ni väl, att jag ser ut, som jag ginge och
bure på en olycklig kärlek?» Han smålog, rätade på
sig och spände ut sitt breda bröst. »Jag har
lyckligtvis så mycket annat att tänka på, att kärleken blir en
bisak... I allmänhet åtminstone,» slutade han
sväf-vande, icke särdeles tillfredsställande.
Hon kände i ögonblicket icke alls det
förödmjukande i, att han på det här viset tydligen ville trösta
henne, utan såg honom tacksamt upp i ögonen, medan
hon knäppte igen kappan och tog emot sitt paraply,
som han räckte henne.
»Jag får väl lof att följa er hem?» Han tog sin
hatt. »Är ni färdig?»
»Ja,» hon dröjde och såg sig om i rummet, bort
till skrifbordet, där den stora fotografíen af hennes
gamla skolkamrat ånyo stod upprätt; ännu en gång
betraktade hon denna fina regelbundna profil, stolt
småleende emot henne öfver den bara skuldran. Han
följde hennes blick och förstod henne plötsligt — eller
trodde åtminstone, att han förstod henne.
Utan att säga ett ord tog han porträttet och lade
det varligt med ansiktet nedåt ofvanpå brefvet. Deras
ögon möttes.
»Kunna vi nu gå?» frågade han med ett småleende,
som dref blodet upp i Astrids kinder.
Hon såg upp till honom — skyggt och tacksamt
— och gick tyst förbi honom genom den låga dörren.
Mathilda Medling.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
