- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
52

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelarne. Historiett af Hjalmar Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Glas gick ett slag genom rummen. I ett litet rödt
kabinett sutto fyra spelare kring ett bord. En af dem
var en gammal bankir, hvars hår och hy voro lika
hvita, och som alltid lade ned sina fem kort på bordet,
sedan han kastat en hastig blick på dem. Han gjorde
så för att icke handens darrning skulle förråda, hvad
ansiktet dolde. Han var mycket rik, men tyckte
utomordentligt illa om att förlora. De andra tre voro unga
män. Glas hade lagt bort titlarna med dem emedan
han var sexmästare, men han kände dem knappt.
Denna omständighet gjorde honom särskildt böjd för
att deltaga i spelet. Han tyckte icke om att spela
med sina vänner. Han spelade gärna litet högt, och
det var inte något riktigt nöje att sitta och vinna
penningsummor af sina goda vänner. Och emedan han
nästan alltid förlorade, kände han sig hvarje gång allt
säkrare på att det nu ändtligen skulle vara hans tur
att vinna.

Hans kända otur beredde honom ett hjärtligt
mottagande af de unga männen, och också den gamle
bankiren fick en välvillig glimt i sina ögon, då Glas gick
in i spelet.

Han förlorade, som vanligt. Men han höll god min.

»Det brukar vara bra att ha litet otur i början,»
tänkte han.

De andra förlorade också. Det var bara en, som
vann. Det var en helt ung man, mycket vacker och
mycket blek, med ett fullkomligt regelbundet ansikte,
som en vaxfigur från panoptikon. Han vann oafbrutet.
De långa ögonhåren lyftes aldrig, ögonen voro till
hälften slutna, blott genom en smal springa silade
blicken ned öfver korten och öfver den ständigt
växande liögcn af marker och sedlar, och också ett och
annat guldmynt, som staplades upp framför honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free