Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under sordin. Ur ett ofullbordadt större arbete af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till denna undangömda vrå hade vi alla medfört
någon liten hjårtchcmlighet, oeh här fördjupades den
till en tragedi, som småningom kransade våra hjässor
med ett martyrskaps gloria. Vi voro naturligtvis dömda
att förgätas af våra hjärtans utkorade, vi voro kallade
att lida! Detta förenade oss i ömma
vänskapsförbindelser, knutna under tårar och dyra löften, och hvilka
slutligen kommo att öfverskygga själfva de erotiska
minnena. I souvenirböcker skrefvo vi lifligt
understrukna versrader, alluderande på den eller den
dyrbara stunden, då vi upplefvat sällheten att blifva helt
förstådda, och medan bläcket torkade, växlades hårda,
stumma famntag och mystiska ord, såsom: O, minns
du 7! — skulle icke jag komma ihåg — på klockslaget då.
I det jag på detta sätt drogs ned ända till botten
i ett haf af subtila känslor, försvann det viljestarka
barnet med sin inbillningsvärld af idel realiteter, och
upp flöt en ljuf ung dam med växt som en böjlig
stängel, med chignon och klädning, som nådde i
marken och sitt ideal af mänskligheten hämtadt ur eteriska
missromaner, samt djupt föraktande den enfaldiga
logiken hos dem, som förnekade bibelns verbala
inspiration.
Och så randades vår första nattvardsdag.
Den föll i de döende äppelblommornas och de
knoppande syrenernas underbara tid. En ström af
emaljeradt guldstoft flyter ned öfver jorden. Alla unga
blekgröna löf dricka in det, de få något af metallens
blå, när kvällens guldblanka klot skimrar igenom.
Häggen står i evigt majrus, ängarnas klargröna gräs
bågnar af miljoner livita fjäderbollar, där ljuset spelar
in gnistrande af färg. Vår dystra gård har ljusnat,
det lättar i skogen, öfver blårisets mattor blinka
stjärnblommor, och då solen dalar glänsa tallstammarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
